0 Comments
Många av er kanske redan vet att min arbetsplats, Scandinavian Photo har legat i blåsvädret på sistone. Siffrorna har inte allt varit så gröna och stort sett alla har sagt upp sig. Det är bara jag och några få kvar nu från det ”gamla gänget.” Allt har ändå varit som vanligt, men inget som förr. I somras fick vi ett väldigt tråkigt besked. Scandinavian Photo i Bankeryd ska flytta – till Borås. Ingenting ska finnas kvar i Bankeryd, hela företaget ska flyttas till vintern. För oss på lagret betydde detta en dödsdom. Även om företaget har snällt nog erbjudit oss lite ersättning för resekostnader första året så täcker det inte ens halva bensinkostnaden. Att pendla mellan Bankeryd - Borås varje dag är något som ingen av oss lagerarbetare verken vill eller kan. Det tar för mycket tid och pengar. Så alla mina kollegor nu säger upp sig, en efter en. Och jag inser nu att det är dags för mig att gå vidare innan företaget går i konkurs. (japp, den risken finns) Även om jag egentligen inte vill byta jobb. Men allt har sin tid, och det är dags nu. Men frågan är nu… vart ska jag ta vägen? Även om jag verkligen ha tyckt om jobba på lagret så känner jag att det skulle vara kul att göra något annat. Frågan är vad? Får flashbacks till den jobbiga gymnasietiden när alla alltid frågade vad man skulle jobba med. Jag hade aldrig något svar på den frågan. Och jag känner lika dant nu. Jag vet verkligen inte vad jag skulle vilja jobba med. Vad ska jag satsa på? Jag måste komma på något, snabbt. Vintern närmar sig nu. Kom att tänka på den här gamla bilden som jag gjorde 2012. Det var efter alla studier var gjorda och jag visste inte riktigt om jag skulle studera vidare, eller söka jobb.
Bilden känns just nu lika aktuell för mig - så som den gjorde 2012. Måste det vara så jobbigt att gå upp tidigt på morgonen? Hade jag studsat upp pigg som en galning på morgonen så hade nog alla mina bilder sett ut såhär.
Det är så svårt att veta när och om dimman kommer att slå till. Det värsta vore ju att tvinga upp sig så tidigt, för att sedan komma till en odramatisk morgon (som har hänt några gånger) Även om söndagen inte bjöd på så mycket dimma som jag hade hoppats så är jag ändå så nöjd! Det var så fint! Och kallt ;) Hade tänkt åka iväg själv och fota dimma. (nu när jag äntligen kan, hehe) Men Jeff ångrade sig i sista minuten och ville hänga med ändå. Och tur var väl det för vi hittade jättefin dimma tack vare honom. Funderar på att ge mig ut igen någon dag i oktober/november kanske. Kan vara riktigt coola morgnar då också :D Jajjamen! Det är precis som det ser ut. Jag har gått och blivit med Mini Cooper! :D Och den är så söt! Jag vågar nästan inte säga hur länge jag har tittat längtansfullt på en Cooper varje gång jag ser en. Åkte en gång med en person som hade en Cooper och det var första gången jag tyckte en bil var cool. En bil som jag VILLE köra. Inte bara köra för att ta sig från A till B. Utan köra och njuta av att få köra den. Helt ny känsla för mig. ;) Detta är Mini Cooper One och är en 2015 års modell. Den har inte alla finurliga finesser som de nyare har. Men den är i väldigt bra skick och är helt nybesiktigad. Hyfsat billig med för en Mini.. Är så stolt över min bil! :D Är så kul att köra den! Fick dock väldigt trista bilder på den. Så fort jag skulle ge mig ut och fota bilen började det regna. Så det fick bli lite halv-dystra bilder. Bättre än inget. Använde min bil i morse för mitt första, egna fotoäventyr. :D Gick upp jättetidigt för att kunna fota morgondimman. Hur det gick berättar jag så fort de bilderna är klara ;) Älskar den böjda lampan över displayen som man kan välja färg på! Vican-varning på sånt ;)
Sitter nu i soffan med en stor filt över mig och en kopp te. Fryser hela tiden och min hals svider som eld. Låter som en förkylning håller på att träda fram :(
Spenderat dagen hos min syster Ellinor, det var hennes födelsedag idag och vi alla åkte dit för att fira henne. Hade jättekul! Bortsett från förkylningen som låg och störde i bakhuvudet. Var så vackert innan när jag var ute i trädgården och lekte med min systerdotter Jasmine. Hon sprang omkring på gräsmattan och skrattade medans de gula björklöven sakta dalade ner omkring henne. Såg så idylliskt ut. :) Bilderna ovan är min nya kärlek här i lägenheten. Hittade denna trästubbe/träskiva av en slump och köpte den utan att veta vart jag skulle ha den. Nu har den hittat sin rätta plats på köksbordet tillsammans med olika ljus och höstsaker. Ska hitta lite kastanjer och rönnbär att lägga dit också, då blir det perfekt! Så kom dagen, dagen då jag för första gången åkte iväg själv med bilen - precis vart jag ville.
Så härligt! Men måste tillägga att jag inte kom till målet som jag hade tänkt ut. Visste vart jag ville åka, men inte vad det hette. Så jag åkte fram och tillbaka och letade efter en infart som jag inte visste namnet på. (typiskt mig) Gav upp och åkte istället till en av mina favoritsjöar - Stråken. :) Hann inte vara där så länge då vi väntade gäster på eftermiddagen. Men jag hann vara där tillräckligt länge för att kunna samla tankarna. Jag tog mig dit själv, på egen hand. Jag behövde inte samåka med någon, jag behövde inte åka kollektivt som tar hela dagen, och jag behövde inte heller övertala min stackars sambo att vi ska dit. Jag åkte dit själv, för att jag kände för det. Så himla härligt! Kommer säkert sluta med att jag gör en tripp varje helg eller nått, haha! ;) Jag har länge tänkt på den här dagen. Hur den skulle kännas, vad som skulle hända.
Nu vet jag. Nu vet jag äntligen hur det det känns att ta körkort!! :D WHOHO!! Jag kan inte beskriva hur lättad jag är! Och trött. Trodde inte att jag skulle bli så trött. Haha! Efter en natt med mardrömmar så var det dax för uppkörning på lördagsmorgonen. Och allt gick fint, trafiken var perfekt. Vädret var perfekt. Allt bara flöt fram, och jag klarade uppkörningen! :D Känner mig nästan lite chockad. Och nollställd. Vad gör jag nu då? Övat på att köra så länge att jag nästan har glömt bort alla platser jag ville köra till. ;) Imorgon så ska jag för första gången köra helt själv till någon fin plats, stanna där, och bara vara där så länge jag vill. Det komiska är att nu när jag väl kan köra vart jag vill så har jag fått beslutsångest över vart jag ska ta vägen. Finns ju så många alternativ! Vart blir den första platsen jag åker till när jag får köra en bil själv? Jag vet fortfarande inte. Jag får se vart jag hamnar imorgon.. :D |
Vem är jag?Är en tjej på 30 år och Kategorier
All
Inlägg
March 2023
|