Många av er kanske redan vet att min arbetsplats, Scandinavian Photo har legat i blåsvädret på sistone. Siffrorna har inte allt varit så gröna och stort sett alla har sagt upp sig. Det är bara jag och några få kvar nu från det ”gamla gänget.”
Allt har ändå varit som vanligt, men inget som förr.
 
I somras fick vi ett väldigt tråkigt besked. Scandinavian Photo i Bankeryd ska flytta – till Borås. Ingenting ska finnas kvar i Bankeryd, hela företaget ska flyttas till vintern.
För oss på lagret betydde detta en dödsdom. Även om företaget har snällt nog erbjudit oss lite ersättning för resekostnader första året så täcker det inte ens halva bensinkostnaden. Att pendla mellan Bankeryd - Borås varje dag är något som ingen av oss lagerarbetare verken vill eller kan. Det tar för mycket tid och pengar.
Så alla mina kollegor nu säger upp sig, en efter en. Och jag inser nu att det är dags för mig att gå vidare innan företaget går i konkurs. (japp, den risken finns) Även om jag egentligen inte vill byta jobb. Men allt har sin tid, och det är dags nu.
Men frågan är nu… vart ska jag ta vägen?
 
Även om jag verkligen ha tyckt om jobba på lagret så känner jag att det skulle vara kul att göra något annat. Frågan är vad? Får flashbacks till den jobbiga gymnasietiden när alla alltid frågade vad man skulle jobba med. Jag hade aldrig något svar på den frågan. Och jag känner lika dant nu. Jag vet verkligen inte vad jag skulle vilja jobba med. Vad ska jag satsa på?
 
Jag måste komma på något, snabbt. Vintern närmar sig nu. 
​

Så kom dagen, dagen då jag för första gången åkte iväg själv med bilen - precis vart jag ville. 
Så härligt! Men måste tillägga att jag inte kom till målet som jag hade tänkt ut. Visste vart jag ville åka, men inte vad det hette. Så jag åkte fram och tillbaka och letade efter en infart som jag inte visste namnet på. (typiskt mig) Gav upp och åkte istället till en av mina favoritsjöar - Stråken. :) 

Hann inte vara där så länge då vi väntade gäster på eftermiddagen. Men jag hann vara där tillräckligt länge för att kunna samla tankarna. Jag tog mig dit själv, på egen hand. 
Jag behövde inte samåka med någon, jag behövde inte åka kollektivt som tar hela dagen, och jag behövde inte heller övertala min stackars sambo att vi ska dit. Jag åkte dit själv, för att jag kände för det. Så himla härligt! 

Kommer säkert sluta med att jag gör en tripp varje helg eller nått, haha! ;) 

Premiärbesök på temaparken High Caparral idag. Inte en dag för tidigt ;) 
Ville åka dit när jag var liten, men ingen annan i familjen ville. Men i morse så impuls-åkte vi dit för att vi hade inget bättre för oss. Vi hade hört det kunde komma regn, men äsch! Det blir nog inget som vanligt tänkte vi. Men vi hade en gnutta fel ;)

För det regnade, och regnade och regnade. Fast det var rätt charmigt på nått sätt. Självklart blev lite kyligt och foto-lusten försvann. Men har längtat så mycket efter regn nu att det gjorde ingenting. Fördelen var att nästan allt folk försvann väldigt snabbt. ;)

Fick tyvärr inte så spännande bilder. Jeff däremot fick en rätt episk bild på mig när jag sitter och har tråkigt och väntar på att regnet ska sluta. Ljuset där just då gjorde verkligen allt. 

Vi får ta en tripp dit en annan gång när inte regnet öser ner. Men var kul att äntligen fått se hur det ser ut där. Plus, att nästa gång blir det nog ett hattköp. Saknar redan lite hatten som jag prövade ;) 

Idag, på fredagen den 13 de har en stor sten precis fallit av min ena axel..
Jag har nämligen klarat teoriprovet idag!! WOHO!! :D
Så himla glad! Nu är jag bara ett test ifrån att få mitt körkort i handen. Ahh! Både skitglad och skiträdd. ;)

Jag var väldigt osäker på om jag skulle klara teoriprovet idag faktiskt. Har tränat massor på nätet denna veckan och det har bara gått sämre och sämre för varje dag. Så jag blev rätt överraskad när det stod med stora, fina, gröna bokstäver att jag var godkänd. :D

Nu på måndag så ska jag köra upp i Jönköping, och jag måste säga att jag är inte så säker på om jag blir godkänd. Jag känner mig inte som en bra förare, inte ännu. Jag har kommit långt, men det är inte riktigt 100 än. Fast frågan är om man någonsin känner sig redo? Jag måste iaf göra mitt bästa på måndag, mer än så kan jag inte göra just nu. 

Tänkte berätta lite om våran tripp till skåne. Men istället för att berätta om dag för dag, så tänkte jag berätta om plats till plats. Och dagens inlägg handlar om en av mina favoritplatser i Skåne – Hovs hallar.
 
Har varit där några gånger, varje gång mitt på dagen med gassade sol och fullt med folk överallt (som alltid lyckas fastna på bild) Denna gången ville jag så gärna vara där en annan tid på dynget, så vi åkte dit på kvällen för att fota solnedgången. Och my gosh! Så vackert det var!!

Vi var där rätt tidigt, gick runt en stund innan vi hittade en bra fotoplats att stå på. När jag hade placerat upp stativet och stod och väntade på solnedgången så passade jag på att ta av mig skorna. De soluppvärmda stenarna värmde så gott om fötterna. Men det var inte lätt att gå omkring barfota där. För sålänge man kunde gå på platta stenar gick det bra. Men trampade man snett någon gång gjorde det så ont på de kantiga stenarna. Så stämningen förändrades väldigt snabbt ibland, det gick från ”Åh, vad härligt” till ”AJJ!” på bara någon sekund. ;) ​

Och jag blev faktiskt rätt nöjd med det. T.o.m kritiska Jeff tyckte den blev jättecool. Så då får jag väl anse bilden som lyckad. Så skulle Jeff helt plötsligt byta karriär och vilja bli skådis istället så har jag filmpostern för honom ;) 

PS: Precis hemkommen från Skåne nu med allt för många bilder. Men har haft det såå härligt! 
Men det får bli morgondagens inlägg istället..
​