Usch, ibland blir man trött på sig själv. På saker man inte styra. Man säger ju ofta att
”Din värsta fiende är dig själv” Och det stämmer äckligt bra. Älskar verkligen mitt nya jobb, att få komma dit och lära sig nya saker och få chansen att använda redan inlärda kunskaper. Företaget är litet men så välskött. Det finns dock tyvärr ett problem. De som jobbar där har alltid med sig sina hundar på jobbet. Och jag är pälsdjursallergier. :( Att jag är allergisk mot djur är något jag berättade redan vid anställningsintervjun, men jag trodde faktiskt inte då att det skulle vara något problem. Så länge jag inte umgås med djuren så ska nog allt lösa sig trodde jag. Men nu efter att ha jobbat där i snart tre veckor så vet jag att jag hade fel. Varje dag på jobbet nu är rätt tung och smärtsam, astman har slagit till. :( Har inga astmaproblem i vanliga fall, får bara astma när jag har tillbringat för mycket tid med diverse djur. Och för mig som alltid har älskar djur (nästan mer än människor) har detta lett till mycket tårar under åren. Det är som att vara kär i en person du aldrig kan få – varje dag. Jag både tror (och hoppas) att jag och kollegorna kan lösa problemet på något bra sätt för båda parterna. Jag vet bara inte hur än. Men jag är såå trött på att alltid vara problemet, alltid vara den där som avviker lite. Den som krånglar till situationen lite grann. Det är inget jag har valt, inget jag vill. Och visst, jämfört med vad andra stackare får gå igenom så kanske man inte ska klaga på lite allergi. Men detta är ett stort problem för mig. Det har alltid varit som en enormt stor del av mig fattas. Vet inte varför jag skriver sånt depp-prat här på bloggen. Har lovat mig själv att det inte ska vara en ”klaga-blogg” Men jag behövde skriva av mig. Jag ville få det sagt.
0 Comments
Leave a Reply. |
Vem är jag?Är en tjej på 30 år och Kategorier
All
Inlägg
March 2023
|